Trots att Sverige är ett land som tar sig självt på stort allvar och som lånar språk och sociala strukturer från andra kulturer verkar tycks vi ändå bara ligga kvar i lagom-facket språkligt. Våra unga tala engelska relativt bra men kan inte skriva språket särskilt bra. Och de har inte något större ordförråd heller. Ändå har de sådana svårigheter att hålla styr på det svenska språket. Värst blir det när de tvingas skriva akademiskt. När man kommer ifrån ett språk där slang och låneord är vanliga tvingas man till ett mer sostifikerat språk. Förhoppningsvis i alla fall.

Men här händer ytterligare saker som får en att tvivla på språkets integritet och överlevnad. Alla de hemska särskrivningarna finns kvar, men syns här mer i det språkligt sterila landskapet. Skriver någon en uppsats om ett byggprojekt kan till exempel ett uteblivet bindestreck dyka upp så när man skriver om energisnåla PVC fönster. Det ska alltid vara ett streck mellan PVC och fönster. Reglerna kring bindestrecken är få och ganska enkla:

• efter en förkortning, som ovan
• efter ett ickesvenskt ord som ad hoc-teori
• efter ett uttryck, som i ”ett håll käften-gott vin”

Notera att när det är ett längre uttryck är det inte förrän efter uttryckets sista ord som bindestrecket kommer. För de som har lätt för att särskriva kan man se det som att man håller isär orden på pappret med ett bindestreck, men att man visar att de hör ihop med det.

Fikonspråk

Något annat som händer är de hemska anglicismer som smyger sig in i det svenska språket. Även de ligger som en okunnighetens oljedroppar på den rena svenskans hav. Lyckas man rensa sitt språk från dessa återstår bara att man inte låter svårare och mer akademisk än vad sammanhanget kräver. Det finns till exempel ingen anledning att bruka riktigt gamla ord eller uttryck på latin eller fackspråk när det är överflödigt.

Det kan verka rätt snobbigt att tala om hur andra människor inte vårdar det svenska språket. Hur man själv vet hur saker och ting ska uttalas. Vilka ord som ska användas i vilka språkliga sammanhang och miljöer. Och det är lätt att klanka ned och hitta fel i vad andra gör. Det är ju inte så konstigt. Språk är komplicerat och människor har alltid velat följa minsta motståndets lag. Men faktum kvarstår. Det svenska språket är i en ständigt nedgående spiral av språklig förslappning och förenkling. Språkförbistring helt enkelt. Det görs en del fina ord försvinner medan andra så kallat fula ord tas in från olika andra kulturer och språk.

Särskrivning

Ett av de mest utstående exemplen på den svenska språkförbistringen är särskrivning och hopskrivning. Det är nämligen enkelt att se dessa fel om man är medveten om vad som är korrekt. Om någon exempelvis vill mana en vän och nybliven förälder, i ett brev, att försäkra barnet – tappar denne författare all trovärdighet om den skriver barn försäkring istället för barnförsäkring. Här kan inte ens ett bindestreck rädda hedern. I Sverige finns en gammal tradition och språkkultur där vi på ett enkelt sätt binder samman de ord som ska symbolisera ett objekt eller en företeelse. Regeln är mycket enkel. Men det folk gör nu förtiden är att de håller dessa ord isär istället för att binda ihop dem. De lärda tvistar om huruvida denna nya särskrivningstrend är så stark idag. Är det en amerikanisering eller är det någon form av osäkerhet och ambivalens inför skillnaderna från andra språk?

Översättningsbyråer

”Vänta här nu”, invänder kanske någon. ”Jag läste ju i tidningen bara häromdagen att översättandet från engelska minskar.” Ja, det stämmer, men bara när det gäller skönlitteratur. Tänk på allt annat som vi läser: krönikor i tidningar, copy i annonser, instruktionsböcker, olika texter på webbplatser. Det finns en stor mängd text på andra ställen än i böcker. Till skillnad från böcker översätts sådan text ofta av en översättningsbyrå och inte av en frilansande översättare.

Litterära översättare

Skönlitteratur, poesi och många fackböcker översätts ofta av enskilda, frilansande översättare. De som översätter är ofta verksamma inom samma område som den de översätter. Alltså översätter poeter poesi, och skönlitterära författare som Gun-Britt Sundström översätter skönlitteratur. En känsla för språket är nämligen ytterst nödvändig för att texten ska bli lika njutbar i översättning som i original.

Det finns många exempel genom historien på översättare som blivit osams med författaren, med författarens fans, eller ändrat i bokens handling. För att undvika det sistnämnda åtminstone väljer förlagen välrenommerade översättare. I film- och tv-branschen kan det dock se annorlunda ut. Där har översättarna också ofta dåligt med tid, vilket leder till en hel del märkligheter och felöversättningar.

Har på den senaste tiden både funderat kring och diskuterat med andra hur man på bästa sätt egentligen blir inspirerad och lär sig nya saker. Att man behöver bli inspirerad, på något sätt, för att kunna ta till sig kunskap är nog en av de saker som alla har kunnat hålla med om som ett rimligt antagande. Men hur kan man egentligen, på bästa sätt, vidga sina vyer, lära sig mer och gärna även efter den nya erfarenheten gå vidare som en berikad människa. För visst kan man lära sig nya saker av att läsa en bok, men sedan efteråt anse att de nya kunskaperna inte direkt är något som man kommer att kunna ha någon nytta av. Ur ett historiskt perspektiv har människor länge berättat historier för varandra, där de äldre och erfarna har spridit sina kunskaper vidare till de yngre. Har historierna varit medryckande är det något som sedan har förts vidare till näst kommande generationer. Vad kan vara dagens motsvarighet?

Än idag finns det historier värda att lyssna på, som faktiskt även ger mycket tillbaka till lyssnaren, speciellt från personer som har de rätta egenskaperna för att kunna framföra dem på ett inspirerande och engagerat sätt.Det finns verkligen en hel del otroligt skickliga föreläsare och glädjespridare, några av de allra bästa kan man hitta här.

På en konferens på jobbet lyssnade vi på en känd föreläsare från LetsTalkAbout, som har föreläsare i de flesta olika ämnena. Det slog med då att föreläsare med intressanta historier faktiskt kan vara vår tids sätt att föra erfarenheter vidare, växa som människor och bli inspirerade att förändra något i våra egna liv. Eller bara gå därifrån med mer kunskaper och historier att kunna berätta vidare. Olika föreläsare har vanligtvis helt olika vinklingar, erfarenheter och saker att prata om, vilket gör att man alltid lär hitta en föreläsare som passar in i ens eget sammanhang.

Var vi befinner oss rent språkligt om bara tjugo år kan vara svårt att svara på, men det finns goda skäl att tro att språken liknar varandra allt mer och att det digitala språket, så som internetlingo, har satt allt större prägel på våra uttryck.